Lyssnade på radion (P4) i förmiddags och där hade dom besök av en musik-etnolog i studion. Tydligen finns det sådana. Vilket än en gång styrker min tes om att man aldrig upphör att förvånas.
Hursomhelst diskuterades musikstilar och vad det var som gjorde att folk fastnade i olika genrer. Tydligen läggs grunden för musikstilen i tonåren upp till 20-årsåldern. Mycket lite är påverkan från familj, släkt och uppväxtförhållanden. Snarare så var trenden så att varje ny generation revolterade och hittade en smak som skiljde sig från föregående generation. Låter ju inte helt ologiskt.
Det intressanta var däremot att musiksmaken (genre-tillhörigheten) faktiskt mer formades av miljö än egen smak och egna preferenser. Den musik man tog till sig berodde i hög grad på vilka människor man ville umgås med. Om du hade vänner som lockades till hårdrock så var chansen att du hamnade där du också mycket stor. Grupptryckets makt. Det gäller att hänga med och inte vara utanför.
För att förstärka grupptillhörigheten så lockades man också att bära de attribut musikstilen associerades med. I hårdrocksvärlden var det mycket läder och nitar, hård smink och tatueringar, höga volymer och utomhuskonserter med festande etc.
Rappare och hipphoppare osv har sin klädsel med huvjackor och byxgrenar nere vid knäna osv. Festar på klubbar.
Rejvare festar i stora lagerlokaler. Vad dom har på sig vet jag inte.
Gammeldansare kanske har folkdräkter med knätofsar till vardags också?
De som gillar klassisk musik klär gärna upp sig i kostymer och aftonklänningar när dom ska bevista en symfoniorkesters nya uppsättning.
För min egen musiksmak gäller det nog i första hand att inte ha ett klädintresse. Så passa er därute. Kan ni inte identifiera någon på kläderna så kanske de börjar tralla en glad melodiös truddelutt.
******************************************
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar