Jag hör till de få i vårt samhälle som inte använder mobiltelefon. Dels på grund av att jag avskyr att prata i telefon överhuvudtaget, dels på grund av att jag inte förstår mig på de där tingestarna. Intresset finns ju inte för att lära mig heller så då får det kvitta.
Fast jag har ett par liggande nånstans. Fall i fall. Den enda nyttan jag kan se med dom är att det kan vara bra att ha en med när man är ute och far runt på hojen och något skulle hända. Då kan man i alla fall larma ambulans eller liknande.
Jag hade en gång en NMT450 och med den kunde man segla utanför polska kusten och ändå få kontakt med det svenska nätet och ringa med. Med förlängd antenkabel och att man hissade upp antennen i masten förståss.. men ändå. Såvärst mobil var den väl inte heller, den vägde ju ett antal kilo. Dagens små apparater kan väl inte vara mer än nån mil ifrån en sändare för att kunna fungera? Ni vet.. dessa GMS-antenner som sitter på vartenda höghus i stan.
På 90-talet så tyckte man att människor som var "institutioniserade" skulle ut i samhället och ha eget boende. Det vill säga att man släppte ut en massa människor som tidigare hade suttit på psykiatrisk vård. Det här sammanföll i stort sett med att det blev mode med att ha en handsfree-mikrofon till mobilen. Det dröjde länge innan jag förstod att alla dessa galningar på stan som gick omkring och rabblade osammanhängande var sådana som pratade i mobiltelefon och inte var såna som nyligen lämnat dårhuset.
Fast ibland undrar man... i vissa fall är det inte så stor skillnad på dem som talar i mobiltelefon och dem som pratar med sina inre röster.
Två gånger här i Malmö har jag tvingats tvärnita i rondeller. Orsaken har bägge gångerna varit bilister som inte har handsfree och då svängen blir snäv och dom styr med bara en hand på ratten så innebär det att dom får stanna upp och fatta nytt grepp med handen eftersom den andra näven höll mobiltelefonen mot örat. Sverige är väl nästan det enda land som inte har förbud mot "handsfree-fria" mobiler? Och det är säkert helt klokt och riktigt.. vi vet ju att det bara är hastigheten som dödar.. inte beteendet. Och eftersom dom inte har nån hastighet i rondellen ( när dom stå stilla och fattar nytt grepp) så kan ju det inte vara farligt??!!
En annan gång mötte jag en av våra gröna stadsbussar i en korsning då jag skulle svänga vänster. Bussen hade en bit till korsningen och jag såg att det höll på att slå om till rött och jag förmodade att bussen skulle stanna. Nånting fick mig att avvakta och inte fullfölja min vänstersväng. Mycket riktigt. Den stora tunga bussen dånade rakt fram i korsningen och jag såg chauffören vara fullt koncentrerad på vad han höll på med= att läsa eller skicka ett SMS i mobiltelefonen han höll över ratten.
Man får lätt känslan av att många människor är mobilberoende. Det finns så många konstiga beroenden numera, sexberoenden, spelberoenden, drogberoenden och såna som är shopoholiccs (shopping-beroende) och jag vet inte vad. Folk sitter och skickar SMS på fester och evenemang... man har mobilen påslagen för att vara anträffbar på sjukhus, under konferenser och när du står i kassan på affären och ska betala. Lärare får inte ens beslagta mobilen från lågstadie-elever och till och med dom små stackarna kan man numera se på skolgården där dom jämför finesserna på sina mobiler och mobbar de andra stackarna som inte har senaste statusmodellen.
Det har visst kommit modeller på senaste tid som skulle passa mig. Stora tydliga knappar där mina feta prinskorvliknande fingrar får plats att trycka och en tydlig AV/PÅ-knapp. Det är det enda som behövs. Det är bra när det står just av och på på knapparna. Annars ska man visst trycka "på" på en grön knapp och "av" på en röd knapp har jag lärt mig. Men alla modeller har inte det systemet. Dessutom är jag färgblind och försök se en pytteliten knapp med en grön fläck på då.... (jag brukar trycka på alla knappar då.. alltid är det väl nån som är "av-knappen" )
Förr hade jag ett sånt där kontantkort som man måste ladda med 100 kronor per år för att få behålla numret. Eftersom jag ringde så lite som jag gjorde var inte ens det lönt.
Kommer ni ihåg för ett eller två år sen då telefonbolagen lyckades rafsa ihop några jobbsugna undomar som sedan placerades i entréer till varuhus där dom skulle sälja in telefonabonnemang till kunderna som kom strömmande in? Jag råkade ut för en sån typ en gång. Han dök på mig direkt och började med sin intränade säljjargong=
-"Har du mobiltelefon?"
-Ja, svarade jag sanningsenligt.
-"Du, då ska jag visa dig hur du kan sänka dina mobiltelefonkostnader med flera hundra kronor."
- Det låter högst intressant, svarade jag. Det borde innebära att jag får betalt för att ringa då jag förra året ringde för två kronor och året dessförinnan hade hela 8 kronor i samtalstaxa!
Han stirrade tyst på mig en minut men kom inte på nåt att säga utan vände på klacken. Jag fick aldrig reda på riktigt hur jag kunde spara flera hundralappar.
*******************************************
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar